Jag har lärt mig något av Björn Ranelids deltagande i Melodifestivalen
Ok, jag gillade inte heller låten. Det var en tråkig låt och sedan stoppade de in Björn Ranelid för att göra den lite spektakulär. Och det lyckades, utan Ranelid hade ingen kommit ihåg låten överhuvudtaget.
Men till saken, lärdomen är en närmre inblick i gruppmentaliteten. Hur alla liksom hånar samma person, hur de kritiserar inte bara hans framträdande utan hans utseende, dialekt och personliga egenskaper (som man egentligen inte har en aning om). Hur få det är som säger "Stopp! Är det verkligen roligt att alla står i bästa nelsonmanér och pekar på samma person?"
Jag tycker att det är jättebra med sociala medier, att vi kan kommentera vad som händer utan att det censureras, att vi kan nå ut till många fler. Men någonstans där kommer det också in ett ansvar, att vi inser att det vi säger där inte längre är mellan de tio personerna i samma rum utan att vi riskerar att bli en del av ett sammanhang som närmast kan jämföras med en högstadieskola där alla hånar den som sticker ut.
Jag tror att Björn Ranelid tål det, han vet nog vad han gav sig in på men det gör inte gruppmentaliteten mindre osmaklig. För övrigt är jag väldigt nyfiken på hur det hade blivit om han fått en bra låt att delta med!
