En vanlig trist sida

En vanlig trist sida. Inget att fästa sig vid. Inget man vill följa. Uppdateras sällan. Ogillar långa meningar. Fyrkantigt skriven. Ingen stil. Ingen humor. Ingen kreativitet. Ingenting. Enjoy.

En kort text med början och slut.

Publicerad 2014-09-28 08:56:34 i mina bokstäver,

Mannen i den bruna kostymen har stannat till mitt i en rörelse. Hans högra hand håller fortfarande om den pappersbunt som nyss placerades i den slitna läderportföljen, medan den vänstra handen stöttar portföljens upprätta position på skrivbordet. Den enda rörelsen i rummet består av väggklockans sekundvisare som med dånande steg vandrar ännu ett varv över urtavlan, det femtonde sedan mannen kom in i rummet.

 

***

-          Gör det inte!

-          Varför inte?

-          Det vore fel!

-          Fel Schmeel! Det är de som har gjort fel mot mig, jag har gjort rätt hela tiden och det här är tacken.  Kasta mig i soporna som en trasig bic-penna …  

-          Du bryter mot lagen!

-          Inte kan jag låta min moraliska kompass vara en slav under lagen.

-          Moraliska? Vad är det för moraliskt med att stjäla?!

-          Stjäla? Jag har egenhändigt formulerat varenda papper, det är min signatur som är på dem. De är mina. Dessutom är det min födelsedag idag, dessa papper är min födelsedagspresent. 

-          Födelsedagspresent?  Vad ska du med dem till?  

-          De brinner bra.  

-          Du kommer att råka illa ut!

-          De har själva sagt att mitt arbete är värdelöst, då måste också de papper som jag har producerat vara   värdelösa. Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att jag lika gärna kan elda upp dem …

-          Nu är du barnslig.

-          … dessutom kan de inte bevisa att det är jag, det kan lika gärna vara någon som vill svartmåla mig! I lagen är man oskyldig tills motsatsen är bevisad.

-          Varför skulle någon vilja svartmåla dig?

-          Det får du väl fråga dem om.

-          De kommer nu! Stäng väskan!

 

                                                                         ***

 

Mannen i den bruna kostymen knäpper igen läderportföljen, rättar till slipsen och tar ner sin jacka från en galge på väggen. En svag knackning på dörren följs av det svaga, knarrande lätet från gångjärnens arbete och en yngre man uppenbarar sig. Han ser besvärad ut och håller fram en halsduk.

-          Jag ville bara lämna tillbaks den här.

-          Behåll den, det är kallt här.

De skakar hand med varandra, sedan tar mannen i den bruna kostymen ner portföljen från skrivbordet och låter blicken svepa över det kontor han så sent som i morse såg som sitt eget.  Han tar ett stadigare grepp om portföljen och går mot hissen.

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela