En vanlig trist sida

Jag har överhuvudtaget inte funderat över att skaffa någon form av aktivitetsarmband, när jag har hört någon prata om det så har jag bara tänkt något i stil med att den kommer inte att berätta något jag inte redan vet, jag vet redan att jag sitter för mycket still på jobbet. Så vad ska jag med en sådan till?

Hursomhelst, förra söndagen så skaffade jag mig en Garmin Vivofit 2. Den är väldigt basic, egentligen inte så mycket mer än en ovanligt dyr stegräknare men det var nog faktiskt precis vad jag behövde. För jag måste erkänna att jag hade fel, den har verkligen varit en ögonöppnare.
Jag hade till exempel inte förstått hur stor inverkan mitt beslut att åka kollektivt sedan en månad tillbaka har haft på hur mycket jag rör mig.
En annan sak som jag inte trodde skulle spela så stor roll, är att den säger ifrån om jag har suttit still för länge och måste röra på mig. Bland annat har det betytt en mer eller mindre kort promenad varje kväll som inte hade blivit av annars. 
Idag har jag haft den i en vecka, under den veckan har jag gått totalt 87575 steg.  
Minst tjugotusen av dessa steg hade jag inte tagit om jag fortfaande hade kört bil till arbetet.  
Jag vet inte alls hur många steg jag kan tillskriva själva medvetenheten om att de räknas, men det är nog ett betydande antal det med.