Jag ville ha något att fördriva tiden med på flygplatsen
I November förra året skulle jag flyga till Tyskland på kurs, jag ville ha något att fördriva tiden med på flygplatsen och tänkte köpa en tidning. Ingen tidning föll mig i smaken och istället blev det ett anteckningsblock och en blyertspenna. Jag har redan ett stort antal anteckningsblock, jag älskar papprets struktur och hur det samspelar med pennan jag använder, det är något förföriskt med ett helt tomt anteckningsblock som bara väntar på att öppnas och fyllas med text, teckningar, listor, anteckningar ...
Jag bestämde mig för att det här anteckningsblocket skulle bli annorlunda än mina andra, jag skulle inte sluta använda det efter hälften. Jag skulle inte sabba det med att rita i det, jag skulle enbart ha en viss typ av anteckningar i det och jag skulle enbart använda en bestämd penna. Varje gång jag har brutit mot en av dessa saker så har det varit som att tillfoga ytterligare en dimension till mitt block, som om det har genomgått en långsam mognadsprocess. Hittills har det hunnit innehålla tankar, teckningar, fejkdikter, nerskrivna iakttagelser av människor som sitter runtomkring, arbetsanteckningar, påminnelser, listor ... det blev annorlunda än de andra blocken men inte på det sätt jag hade planerat och ändå blev det precis som jag ville!
När jag råkade välta en kopp kaffe över mig så räddade jag blocket först och sedan min laptop, jag vet inte om det säger mest om mitt förhållande till min dator eller till mitt block.
Det finns säkert de som skulle tycka att jag har gått på någon form av myt, det är ett märkesblock och det är antagligen lite snobbigt när det ändå är vad det används till som räknas. Och från sitt perspektiv har de säkert rätt, men jag skriver från mitt perspektiv -jag älskar anteckningsblock och det jag använder nu är det bästa blocket jag någonsin har haft.
