Nu är det snart dags för två martyrhögtider!
Nu är det inte långt kvar till de två högtider som får landets nationalmartyrer att börja kvida demonstrativt om att vi måste få bevara våra svenska traditioner, sjunga nationalsånger och så vidare. En mening som är mycket vanlig i dessa sammanhang är "men det får man inte för då är man rasist". Jag syftar såklart på skolavslutningen och nationaldagen.
Varje år poppar det upp diskussioner på internetforum där någon mycket upprörd person säger att de inte ska ha skolavslutningen i kyrkan eller sjunga nationalsången på skolavslutningen för att "invandrare kan ta illa upp", vad som är intressant i sammanhanget är att jag faktiskt aldrig någonsin har hört någon som har förklarat sitt motstånd mot dessa saker med att invandrare skulle ta illa upp och jag har aldrig någonsin hört en invandrare som har uttalat sig negativt om dessa saker i egenskap av invandrare. Jag säger inte att det aldrig har förekommit, men det är rätt anmärkningsvärt att en diskussion som kommer upp så ofta där man diskuterar emot ett visst resonemang saknar företrädare för det resonemanget. För att ta diskussionerna om skolavlutning i kyrkor är det lite extra intressant att det framställs som en invandrardiskussion med tanke på att det antagligen är vanligare att en humanist har något emot det än att en invandrare har det.
Så har vi nationaldagen ... "man får inte sjunga nationalsången", "man får inte vifta med svenska flaggan" ... jag undrar hur stor andel av de personer som gör det och i övrigt beter sig normalt (normalt = hyfsat nykter och skippar heilhälsningar) som råkar ut för tillmälen. Det existerar säkert, jag kan inte garantera att idioter inte finns bland de 9,5miljoner invånare som finns i landet, men det är knappast vanligt. Det faktum att det på nationaldagen brukar sändas både nationalsångssjungande och flaggviftande på tv borde ju tala emot det där med "man får inte "
Någon form av slutkläm med det här inlägget är väl då ... var skolavslutningen ska hållas, var nationalsången och flaggviftande passar sig är diskussioner som finns och man kan ha olika åsikter, men att det enbart skulle ha att göra med att "invandrare kan ta illa upp" är inte bara att förenkla sin världsbild utan att förvrida den. Och så skulle jag önska att människor började ifrågasätta de hjärnspöken som säger "man får inte" och prova på vad som faktsikt skulle hända, det kan ju inte vara kul att låta ängsligheten avhålla en från att bete sig som man vill (om man fortfarande befinner sig inom lagens ramar och inte är elak såklart).
Kolonialiseringen har börjat!
Jag har numera en pallkrage att odla i stående på storasysters tomt, än så länge har jag bara rosamarin där men inte så länge till!
Födelsedagsfirande
Igår fyllde jag år vilket firades med middag och övernattning på gästgiveriet "Spången" i Ljungbyhed. Det är, precis som man kan misstänka om man har kollat på gamla matinéfilmer, där filmen "Kalle på Spången" spelades in. Det märks.
Maten var god, boendet var ok men inte så mycket mer. Jag tycker nog att maten är det viktigaste på ett sådant ställe så jag är mycket nöjd iallafall!
Inte långt från Ljungbyhed ligger Söderåsens nationalpark. På våren är det fantastiskt vackert, mina bilder kan inte göra den rättvisa!
Min symaskin kör igen!
Min symaskin har varit trasig, men nu har e-bay bringat den tillbaks till livet och jag har sytt ett par gardiner!
Helt enkelt och okomplicerat, men det ger ett helt annat intryck till rummet!
Ett annat återseende
Inte bara var jag och besökte min gamla arbetsplats, jag tog in på hotell i min gamla hemstad Södertälje
Så råkade jag snubbla över tårtfirande på biblioteket
Jag vet inte om antalet poliser i Södertälje har minskat eller om det är jag som har fått ett annat perspektiv sedan jag flyttade till Malmö. Men jag såg nog bara två polisbilar på en hel dag!
En tom fabrik
Igår var det gravöl för Vagnhäradsfabriken, jag hade inte varit där sedan april förra året så jag hade inte sett mycket av hur den tömdes bit för bit. Nu ser det iallafall ut såhär:
Det var kul att träffa alla, många har fått ett nytt jobb och de flesta verkade se ljust på framtiden. Och det var en bra fest!
En morgonpromenad i Malmö
Vad kan vara ett bättre sätt att börja en söndagmorgon än att ta med sig en termos kaffe och sätta sig och mata änderna för att sedan ta en promenad i omgivningarna.
Det verkar som att det är flipflops jag ska köpa, ifall skyltningen stämmer.
Eller kanske pappiljotter?
Här kan man hänga om några år!
Ibland kan väggar förmedla en sinnesstämmning bättre än musik!
Vissa arkitekter lyckas fånga betongestetiken till och med utan betong!
Jag ville ha något att fördriva tiden med på flygplatsen
I November förra året skulle jag flyga till Tyskland på kurs, jag ville ha något att fördriva tiden med på flygplatsen och tänkte köpa en tidning. Ingen tidning föll mig i smaken och istället blev det ett anteckningsblock och en blyertspenna. Jag har redan ett stort antal anteckningsblock, jag älskar papprets struktur och hur det samspelar med pennan jag använder, det är något förföriskt med ett helt tomt anteckningsblock som bara väntar på att öppnas och fyllas med text, teckningar, listor, anteckningar ...
Jag bestämde mig för att det här anteckningsblocket skulle bli annorlunda än mina andra, jag skulle inte sluta använda det efter hälften. Jag skulle inte sabba det med att rita i det, jag skulle enbart ha en viss typ av anteckningar i det och jag skulle enbart använda en bestämd penna. Varje gång jag har brutit mot en av dessa saker så har det varit som att tillfoga ytterligare en dimension till mitt block, som om det har genomgått en långsam mognadsprocess. Hittills har det hunnit innehålla tankar, teckningar, fejkdikter, nerskrivna iakttagelser av människor som sitter runtomkring, arbetsanteckningar, påminnelser, listor ... det blev annorlunda än de andra blocken men inte på det sätt jag hade planerat och ändå blev det precis som jag ville!
När jag råkade välta en kopp kaffe över mig så räddade jag blocket först och sedan min laptop, jag vet inte om det säger mest om mitt förhållande till min dator eller till mitt block.
Det finns säkert de som skulle tycka att jag har gått på någon form av myt, det är ett märkesblock och det är antagligen lite snobbigt när det ändå är vad det används till som räknas. Och från sitt perspektiv har de säkert rätt, men jag skriver från mitt perspektiv -jag älskar anteckningsblock och det jag använder nu är det bästa blocket jag någonsin har haft.
Jag har lärt mig något av Björn Ranelids deltagande i Melodifestivalen
Ok, jag gillade inte heller låten. Det var en tråkig låt och sedan stoppade de in Björn Ranelid för att göra den lite spektakulär. Och det lyckades, utan Ranelid hade ingen kommit ihåg låten överhuvudtaget.
Men till saken, lärdomen är en närmre inblick i gruppmentaliteten. Hur alla liksom hånar samma person, hur de kritiserar inte bara hans framträdande utan hans utseende, dialekt och personliga egenskaper (som man egentligen inte har en aning om). Hur få det är som säger "Stopp! Är det verkligen roligt att alla står i bästa nelsonmanér och pekar på samma person?"
Jag tycker att det är jättebra med sociala medier, att vi kan kommentera vad som händer utan att det censureras, att vi kan nå ut till många fler. Men någonstans där kommer det också in ett ansvar, att vi inser att det vi säger där inte längre är mellan de tio personerna i samma rum utan att vi riskerar att bli en del av ett sammanhang som närmast kan jämföras med en högstadieskola där alla hånar den som sticker ut.
Jag tror att Björn Ranelid tål det, han vet nog vad han gav sig in på men det gör inte gruppmentaliteten mindre osmaklig. För övrigt är jag väldigt nyfiken på hur det hade blivit om han fått en bra låt att delta med!
Bilder från Malmö, hyfsat nära hemma.
Idag var jag och hämtade mitt nya pass, sedan tog jag några bilder på saker jag gillar. Det är inte det bästa av Malmö men det är trevligt och väldigt nära mitt hem!
Lilla kafferosteriet har inte bara nymalet, utan även nyrostat kaffe. Man kan få reda på rätt mycket om kaffe om man är intresserad och orkar lyssna.
Jag gillar kattstatyerna nere vid vattnet, de ser så mysiga ut! De är liksom utspridda så på lite håll kan man tro att det är riktiga katter.
Dessa gillar jag också av någon orsak.
Det var det, inte allt och inte det bästa men litegranna och lite trevligt.
Skillnaden mellan en instinktiv reaktion och en åsikt
Det har varit en del debatt i tidningarna om det könsneutrala pronomenet "hen" på sista tiden, så nu tänkte jag frångå min vana och faktiskt uttrycka en åsikt på den här bloggen.
Första gången jag hörde talas om användningen av "hen", var min instinktiva reaktion ett skratt och jag avfärdade det som löjligt. Det kändes mest som ett resultat av någon kvällstidningskampanj och att det främst var människor som jag uppfattade som "mest jobbiga" som använde det gjorde ju såklart inget positivt för min känsla för ordet.
Sedan har tiden gått, ordet har dykt upp fler gånger men framförallt diskussioner om ordet. Mitt tidigare avfärdande har ändrats till att jag faktsikt tycker att ordet har en plats i det svenska språket, även om jag själv inte planerar att börja använda det inom närmaste framtiden så inser jag att det faktiskt fyller en funktion som speglar en ändring i samhället som redan har ägt rum
Utan att kunna speciellt mycket (eller någonting alls snarare) om genushistoria (eller vad det kan tänkas kallas) så vågar jag påstå att rollerna i samhället har varit ganska könsbundna, en ingenjör var antagligen en man (vilket illustreras ganska väl av att en ingenjörska inte är en kvinnlig ingenjör utan en kvinna som är gift med en ingenjör) och en sjuksköterska var antagligen en kvinna. Nuförtiden är det inte självklart och man har faktiskt ingen aning om ifall man pratar om en man eller en kvinna när man pratar om en person man bara känner till via sin yrkesroll.
En annan sak som har ändrats bara de senaste tio åren är anonymiteten på internet, vi har relationer med människor vi aldrig har träffat och som vi inte ens alltid känner till det riktiga namnet på.
Det finns fler användningsområden, att man inte vill skapa bilder hos barn att en viss roll hör till ett visst kön kan vara en, att det finns människor som har en oklar könsidentitet är en annan och fler finns antagligen men jag räknar bara upp exempel där jag själv ser ett användningsområde.
Det som fascinerar mig med diskussionen kring ordet "hen" är motståndet, det är ju inte bara så att folk tycker att ordet är onödigt för isåfall hade de inte engagerat sig så i diskussionen utan tydligen är det väldigt provocerande att vilja ha ett könsneutralt pronomen. Förslag på hur man formulera sig istället (bara man inte använder ordet "hen"), medvetna eller omedvetna missförstånd om att det handlar om att ta bort "han" och "hon", tillmälen som extremfeminist, genushetsare, feministmaffia ... allt för ett litet ord som kan underlätta för en person som pratar om någon som av någon orsak inte är könsbestämd.
Det mest fascinerande argumentet är ändå "det finns viktigare frågor att diskutera". Klart att det finns och de frågorna handlar knappast om att bekämpa användningen av nya ord som vissa av någon orsak finner användbara.
Med ett gemensamt matkonto får man kompromissa
På väg in på Ica
A: Jag vill ha bananer!
J: Isåfall ska jag ha folköl!
Loppislåda!
Idag har jag hittat en låda som blev min! Den öppnas via en skiva på sidan och har som syns på bilden ett handtag att bära i.
this or that?
Idag har jag tvättid
Det är i den gemensamma tvättstugan människans sanna natur kommer fram och det är där man kan göra de intressantaste upptäckter. Habegär, revirtänkande, paragrafrytteri ... allt kommer fram!
I min tvättstuga är vilka torkmöjligheter som hör till vilken tvättmaskin är inte reglerat (förutom i antal), det innebär att om man ska tvätta 07:00 kommer de bästa torkskåpen och torktumlarna vara försedda med hänglås långt innan tvättiden börjar! För mig som inte ens äger ett hänglås kvarstår bottenskrapet bland torkskåp -om det ens finns något!
Man vill självklart inte vara den som utsätter sig för andras ilska genom att glömma luddet i torktumlaren, ha missberäknat när ett tvättprogram slutar eller råkat ta någons annans maskiner av misstag, då är straffet allt från en utskällning till att kläderna ligger på golvet ... de mest rättrådiga skulle nog önska en utökad straffskala som inkluderade fängelse och tortyr, för reglerna ska följas till punkt och pricka.
Om jag fick önska ett idealsamhälle så skulle det vara ett där regler inte finns utan allt fungerar iallafall med förnuft och hänsyn men det krävs bara en tvättstuga för att bevisa att det inte är möjligt. Och det är inte de som missar luddet i torktumlaren som skulle sabba det utan de som sätter lås på torkskåpet kvällen innan!