En vanlig trist sida

En vanlig trist sida. Inget att fästa sig vid. Inget man vill följa. Uppdateras sällan. Ogillar långa meningar. Fyrkantigt skriven. Ingen stil. Ingen humor. Ingen kreativitet. Ingenting. Enjoy.

Jag ville ha något att fördriva tiden med på flygplatsen

Publicerad 2012-03-15 06:38:11 i Ord,

I November förra året skulle jag flyga till Tyskland på kurs, jag ville ha något att fördriva tiden med på flygplatsen och tänkte köpa en tidning. Ingen tidning föll mig i smaken och istället blev det ett anteckningsblock och en blyertspenna. Jag har redan ett stort antal anteckningsblock, jag älskar papprets struktur och hur det samspelar med pennan jag använder, det är något förföriskt med ett helt tomt anteckningsblock som bara väntar på att öppnas och fyllas med text, teckningar, listor, anteckningar ...
Jag bestämde mig för att det här anteckningsblocket skulle bli annorlunda än mina andra, jag skulle inte sluta använda det efter hälften. Jag skulle inte sabba det med att rita i det, jag skulle enbart ha en viss typ av anteckningar i det och jag skulle enbart använda en bestämd penna. Varje gång jag har brutit mot en av dessa saker så har det varit som att tillfoga ytterligare en dimension till mitt block, som om det har genomgått en långsam mognadsprocess. Hittills har det hunnit innehålla tankar, teckningar, fejkdikter, nerskrivna iakttagelser av människor som sitter runtomkring, arbetsanteckningar, påminnelser, listor ...  det blev annorlunda än de andra blocken men inte på det sätt jag hade planerat och ändå blev det precis som jag ville!
När jag råkade välta en kopp kaffe över mig så räddade jag blocket först och sedan min laptop, jag vet inte om det säger mest om mitt förhållande till min dator eller till mitt block.
Det finns säkert de som skulle tycka att jag har gått på någon form av myt, det är ett märkesblock och det är antagligen lite snobbigt när det ändå är vad det används till som räknas. Och från sitt perspektiv har de säkert rätt, men jag skriver från mitt perspektiv -jag älskar anteckningsblock och det jag använder nu är det bästa blocket jag någonsin har haft.

Skillnaden mellan en instinktiv reaktion och en åsikt

Publicerad 2012-03-09 18:00:15 i Ord,

Det har varit en del debatt i tidningarna om det könsneutrala pronomenet "hen" på sista tiden, så nu tänkte jag frångå min vana och faktiskt uttrycka en åsikt på den här bloggen.
Första gången jag hörde talas om användningen av "hen", var min instinktiva reaktion ett skratt och jag avfärdade det som löjligt. Det kändes mest som ett resultat av någon kvällstidningskampanj och att det främst var människor som jag uppfattade som "mest jobbiga" som använde det gjorde ju såklart inget positivt för min känsla för ordet.
Sedan har tiden gått, ordet har dykt upp fler gånger men framförallt diskussioner om ordet. Mitt tidigare avfärdande har ändrats till att jag faktsikt tycker att ordet har en plats i det svenska språket, även om jag själv inte planerar att börja använda det inom närmaste framtiden så inser jag att det faktiskt fyller en funktion som speglar en ändring i samhället som redan har ägt rum
Utan att kunna speciellt mycket (eller någonting alls snarare) om genushistoria (eller vad det kan tänkas kallas) så vågar jag påstå att rollerna i samhället har varit ganska könsbundna, en ingenjör var antagligen en man (vilket illustreras ganska väl av att en ingenjörska inte är en kvinnlig ingenjör utan en kvinna som är gift med en ingenjör) och en sjuksköterska var antagligen en kvinna. Nuförtiden är det inte självklart och man har faktiskt ingen aning om ifall man pratar om en man eller en kvinna när man pratar om en person man bara känner till via sin yrkesroll.
En annan sak som har ändrats bara de senaste tio åren är anonymiteten på internet, vi har relationer med människor vi aldrig har träffat och som vi inte ens alltid känner till det riktiga namnet på.
Det finns fler användningsområden, att man inte vill skapa bilder hos barn att en viss roll hör till ett visst kön kan vara en, att det finns människor som har en oklar könsidentitet är en annan och fler finns antagligen men jag räknar bara upp exempel där jag själv ser ett användningsområde.
Det som fascinerar mig med diskussionen kring ordet "hen" är motståndet, det är ju inte bara så att folk tycker att ordet är onödigt för isåfall hade de inte engagerat sig så i diskussionen utan tydligen är det väldigt provocerande att vilja ha ett könsneutralt pronomen. Förslag på hur man formulera sig istället (bara man inte använder ordet "hen"), medvetna eller omedvetna missförstånd om att det handlar om att ta bort "han" och "hon", tillmälen som extremfeminist, genushetsare, feministmaffia ... allt för ett litet ord som kan underlätta för en person som pratar om någon som av någon orsak inte är könsbestämd.
Det mest fascinerande argumentet är ändå "det finns viktigare frågor att diskutera". Klart att det finns och de frågorna handlar knappast om att bekämpa användningen av nya ord som vissa av någon orsak finner användbara.

Violinistens hævn

Publicerad 2011-09-13 15:43:19 i Ord,

I et semi-kollektive i en forstad boede elleve unge mennesker, køkkenet var fælles men soveværelser og badeværelser var separate. Bl.a. boede der en fåmælt pige som spillede violin, en arkitektstuderende fra Frankrig, en lærerstuderende fra Holland og en meget besynderlig, men sjov dreng fra Tjekkiet som studerede noget svært som ingen forstod. Kemi var den almindelige forklaring.

En aften sad nogle af dem sammen i køkkenet og talte om alt muligt. Hvem det var, der begyndte er uklart, men pludseligt var de i færd med at planlægge for en gal sekt som skulle myrde folk. En af de unge tog frem en notebook og begyndte at skrive de regler ned som de fastslog. Selvfølgelig var det kun for sjov og de regler som anførtes var latterlige. ”I må ikke dræbe nogen nabo, hvis I nu skal dræbe en nabo alligevel, så undgå at vælge nogen der er hyggelig” etc. Den hollandske lærerstuderende foreslog, at de kunne begyndte med at dræbe violinisten - ingen skulle opleve nogen forskel, fordi hun kun var i køkkenet for at hente mad. De var enige, violinisten skulle blive det første offer selvom det faktisk ikke var i overensstemmelse med de regler de fastslog fem minutter tidligere.

De levede sig meget ind i deres roller og hvis nogen udenforstående havde lyttet til hvad de talte om kunne den person havde troet at en lang serie mord planlagdes og skulle begynde med mordet på en ung pige. Tiden fløj og det blev tid til at sove. Normalt plejede ingen at lukke dørene, men for den af dem, som boede langs borte fra køkkenet hørtes klikken i låsen et efter et. Indlevelsen i legen havde simpelthen varet alt for stor og tanken slog dem alle ”tænk hvis nogen af de andre pludselig bliver vanvittig … ”

Det tog nogle dage før de noterede at den unge violinist ikke var der. De grinede lidt ad tilfældigheden at hun ikke var set siden den aften de sad og snakkede. På et eller andet sted i baghovedet malede tanken ”tænk hvis …” franskmanden var jo ikke så god til at skjule sit kvindehad og måske havde den tjekkiske dreng tabt sin sidste skrue … Efter en uge begyndte de at spørge andre om pigen var set. Efter to uger var nok blikkene dem imellem lidt besværede.

Den her historie ville have været mere interessant hvis violinisten aldrig var kommet tilbage men jeg er glad for at det ikke var sådan det var, fordi det her er ikke fiktion. Violinisten kom solbrændt tilbage efter en spontan ferie tre uger senere og selvom ingen af de som sat og snakkede i køkkenet den aften seriøst havde troet at det var noget galt så var stemningen i køkkenet den aften hun var tilbage markant lettere.

Men det var aldrig tal om at lege den leg igen.

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela