Vad jag faktiskt postade
Eva tittade oroligt på klockan, Bengt hade aldrig varit så sen förut och nu stod maten och kallnade. Ett knackande hördes från fönstret. Det kom från en råka som hackade frenetiskt på glaset och när den såg att hon tittade åt dess håll började den flaxa med vingarna mot rutan och kraxa uppretat. Det var något bekant över den och när hon insåg varför skyndade hon sig till fönstret.
”Men vad i all sin dar …”, hon öppnade för fågeln som genast hoppade in och parkerade sig på kökssoffan. ”Bengt?”
”Är det såhär du välkomnar din man?” Den grälsjuka rösten tog man inte miste på.
”Men Bengt, vad i hela friden har hänt?”
En mindre härdad hustru skulle förmodligen ha svimmat redan vid insikten om att maken har blivit en fågel, men Eva hade sedan länge förstått att den som älskar en knöl också måste vara beredd på ett och annat potatiskrig. Efter att ha lyssnat på Bengts indignerade harang kunde hon nysta ut det ungefärliga förloppet:
Det var städdag på jobbet och Bengt hade plikttroget stängt av datorn och börjat röja kontoret, han slog på P1-programmet ”Meny”, som han annars sällan hade möjlighet att lyssna på och fastnade för programmets tema, grillning. Han bestämde sig för att köra förbi affären på hemvägen och handla det som behövdes för att kunna grilla i helgen. I normala fall skulle han aldrig ha gått till affären utan Evas shoppingväska, då rengöringsrutinerna för butikens kundkorgar hade försämrats radikalt, men just idag bestämde han sig för att släppa tanken på vad han indirekt kom i kontakt med via korgarna.
På frukt – och grönt avdelningen blev han bekräftad i sitt val att handla på hemvägen, då han såg en stor skylt som kungjorde att jordgubbarna idag kostade nio och nittio kronor litern. Han älskar ju jordgubbar så han tog en påse och lade två askar i den, sedan promenerade han vidare genom butiken, ljus i sinnet, med tankarna på helgens grillning, den goda salladen som Eva brukade göra och hur en av de fina, precis lagom mogna jordgubbarna skulle kännas i munnen när han klev ut i solen. Han plockade alla nödvändiga varor, även om han undvek charkdisken sedan den gången han hade förvägrats att köpa skinka- och salamiskivor i enstyck. Det fanns ändå en hel del färdigpaketerat kött av god kvalitet.
Bengts egen version av det fortsatta händelseförloppet var att kassörskan slog in jordgubbarna för nitton och nittio litern istället för nio och nittio litern, att han påpekade misstaget och att hon därpå förvandlade honom till en fågel.
Eva som hade varit och handlat med Bengt vid många tillfällen gissade att Bengt hade påpekat det felaktiga priset, sedan alla, verkliga eller inbillade, oförrätter han någonsin varit med om i affären och att han därefter redogjorde för sin teori om att de felaktiga priserna var ett medvetet drag för att öka personalens semesterkassa. Slutresultatet var hursomhelst samma.
Bengt vet att en ursäkt skulle bryta förtrollningen, men han har aldrig blivit fråntvingad en ursäkt i hela sitt liv och tänker inte bli det nu. Han vankar oroligt av och an på fönsterbrädan. Varför dröjer Eva så länge i affären? Har hon pratat med kassörskan? Har hon själv blivit förvandlad? Till vad?
När han hör det välbekanta rasslandet från cykeln far lättnaden genom hans kropp. Så fort hon stannat flyger han upp på hennes axel och nafsar henne kärvänligt i örsnibben.
”Men Bengt då!” Hon småler.
”Varför dröjde du så? Och vad har du i väskan?”
”Jag köpte en kattlucka, så att vi kan göra en dörr till dig”.
